Vet ni?

Jag åkte till Elin igårkväll för lite myspyskväll.
Vi var ner till tvättstugan och bokade tid, klockan 7 i morse
skulle hon börja tvätta. Vet ni när hon gick upp?
NU!!!
Det var den tvättiden de. :P Hon får gå naken. haha :P


Städdag idag!

Nu är hela huset dammat och dammsuget, så nu känns det ganska rent.
Det är nog dags att skaffa sig en golvmopp tror jag, för det blir ganska
mycket lera med in nu när det är tjällossning och plusgrader.
Idag är det dock ganska tråkigt väder, men vi var på långpromenad i
morse i solskenet, skönt! Synd bara att det frusit på under natten så
det var blankis hela vägen. Håller tummarna för att det snart blir vår!

Ikväll blir det en tripp till Pålsboda, för Martin slutar tidigare.
Annars hade det blivit Motala, det är ju Lasse Stefanz ikväll. :)
Vi ska käka tacos, mums! Det var längesen jag åt faktiskt.

Nu får se vi om det här går att uppdatera,
internet är ju som det är .. Weird :S


Färdig!

Nu är lastbilen klar!
Den blev jättefin, blänker och så. :)
Så nu är det "jobbet" avklarat.
Pappa blev nöjd också tror jag!
Då är allt bra kan jag lova. :)

Nu sitter jag och pratar med mamma,
ska snart åka hem till Hebbesnutt. :)


Solsken

Nu har Herman varit här i några dagar och det går bättre och bättre. 
Just nu ligger han bredvid mig här i soffan och fiser. Uuuhh. Inte härligt! 
Vi har varit på promenad i solnedgången, det var härligt däremot. 
Nu känns det verkligen som att våren är på väg! Skönt. :) 

Prövade att släppa honom idag när det var ljust ute, så jag skulle se hur han
betedde sig. Vips sa det så kutade han iväg med nosen i backen i 200km/h.
Först blev jag ganska orolig, hade inte räknat med att han skulle springa
ifrån mig sådär bara på en gång, men det var väl nåt spår som lockade.

Jag ropade och blåste i pipan. Till slut kom han. Puhh!
Det kändes som en evighet men han var borta i kanske två minuter.
Det är väl spännande för han förstår jag. :)

Snart kommer både Jennie och Sara, då blir det livat i luckan
och Herman kommer nog vara med. :)

I morgon funderar jag på om jag ska tvätta bilen.¨
Få bort allt salt och så. Inte för att den ens kommer vara ren när
jag kommer hem. Men det känns bra i hjärtat iaf. ;b


Hej familjen!

Tänkte bara tala om för er att jag lever. Jag överlevde resan från Pålsboda till Hallsberg, trots att det var dötråkigt att sitta i bilen och vänta medan Victoria och hennes kompisar var på Picasso och åt mat, och inte fick jag smaka heller. Det var så tråkigt att jag startade billarmet två gånger, bara för att Victoria skulle komma ut och kolla till mig, säga hej och ge mig en puss. Sen gick hon igen. Till slut fortsatte vi att åka. Jag satt upp i bagageutrymmet och vilade huvudet mot ryggstödet och kikade genom framrutan, och ingen aning hade jag om var jag var på väg.

När vi kom fram fick jag sitta kvar i bilen i något som kändes som flera timmar, fast det kanske bara var två minuter. Victoria sa att hon skulle "säkra huset", inte för jag vet vad det betyder, men hon sa så iallafall. Jag skällde lite för att hon inte skulle glömma bort mig, hon är ju inte van vid hund lixom! Men till slut fick jag komma ut, först sprang jag runt på gården som en yr höna med Victoria släpandes i kopplet efter mig. Haha, hon halkade i snön och jag blev så förvånad så jag stannade upp. Då skrattade hon. Vad var det roliga?

Till slut öppnade hon ytterdörren och jag störtade in. Men, jag kom inte långt förrän hon stoppade mig. Jag blev tvungen att sitta still. Jobbigt! Till slut så sa hon varsågod, och då ni. Då blev det fart på mig. Jag var ju tvungen att undersöka hela huset på en gång. Runt i vardagsrummet, köket, toan, hallen, köket, upp för trappan, in i sovrummet, springa lite i sängen, ner för trappan, in på toan, vardagsrummet, runt, runt, runt.

Sen fick jag ett rep att leka med. Det var roligt. Vi hade lite dragkamp i hallen, det fick man ha sa Victoria, för där är ändå golvet redan så repigt så det gjorde inget. Jag drog och slet och halkade omkring på golvet. Men kul var det! Rätt var det var blev jag så jäkla kissnödig så jag måste gå ut. Samtidigt som vi skulle gå ut på nattkiss, kom det en karl på trappan. Det var ju Martin. Tyvärr hade jag inte tid att hälsa på honom, jag sprang bara rakt förbi, otrevlig jag var va!? Men jag var ju så kissnödig. Hittade perfekta stället att kissa på. Soptunnan. Åhgud så skönt!

När jag kom in igen satt Martin och åt, jag försökte se väldigt söt ut med huvudet på sne och allt. Men jag fick inte smaka. Inte ens en liten bit. Det var lite taskigt tycker jag. Sen helt plötligt skulle vi gå och lägga oss. Jag fick inte vara i sängen! Vad är det här för anstalt? Får jag ens röra mig utan att bli tillsagd? Jag försökte komma upp, både på Victorias och Martins sida, sen kom jag på en idé. Jag tar ju fotändan såklart, då är det ingen som märker någonting! Men ne, det gick inte det heller. Jag fick helt enkelt ligga på mattan nedanför Martin. Vet ni vad jag hittade där? Värsta jaktstrumporna. Wow! Perfekta att bära på, visade att jag hade hittat dem, bara för att få lite uppmärksamhet. Men nehe, de fick jag inte heller hållas med. Herregud, vad är detta för ställe? Då blev jag sur och gick ner. Jag gick omkring lite nere och funderade. Men tillslut kom jag på att jag kände mig lite ensam, inte ens en katt att gosa med. Så jag gick upp igen. La mig tillrätta på mattan.

Rätt var det var ringde telefonen. Mitt i natten, hallå! Sen försvann både Martin och Victoria. De skulle till stan och hämta Jennie. Hon var full och tog sig inte hem sa de. Sen åkte dom. Jag fick repet att leka lite med så jag inte skulle förstöra nåt annat. Gulligt av dem!

Efter ett tag kom de tillbaka. Jag hade varit duktig och inte rört nåt. Och inte skällde jag när de kom hem heller. Jag stod innanför halldörren och viftade på den lilla svans jag har kvar, och blev jätteglad att inte behöva vara ensam längre. Sen var det det här med att sova igen. Inte i sängen, inte på någon sida och inte vid fötterna. Jag vet att Victoria fick skuldkänslor, hon vet att jag sover i sängen hemma hos er ibland. Men hon gav inte efter ändå. Jag har inte sovit så bra inatt. Vet inte riktigt varför. Men känner mig ju inte hemma här. Det är alldeles tyst förutom suset i elementrören. Inga katter, ingen Zero, inga ungar. Tomt och tyst. Jag vankade av och an, väckte Martin ungefär en gång i timmen. Det var inte meningen, men han vaknade när jag gick och drog benen efter mig. Han suckade och vände på sig. Sen sov han igen.

Helt plötsligt var det morgon! Vaknade av att det kurrade i magen något förskräckligt, ojojoj så hungrig jag var. Bäst att väcka Victoria på en gång. Klockan var ju faktiskt åtta nu! Dags att vakna. Yrvaken i morgonrock gick Victoria med mig ner och hällde upp mat. Och så var det den här väntan igen. Fick inte äta på en gång, magen den kurrade. Så sa hon varsågod, och då får jag äta har jag lärt mig! Gud så gott med frukost.

Ja men sen då, då började jag bli bajsnödig. Men då var ju Victoria tvungen att klä på sig. Hon ville inte gå ut i morgonrock. Ännu mera väntan. Mycket kläder på. Hm, det tyder på långpromenad va!? och så var det bajspåse, läppsyl, mössa, vantar och så hennes sele såklart. Hon förstår att jag drar. Eller så var det någon som talade om det för henne igår, inte vet jag. Det var smart av henne att ta på sig den iallafall.

Äntligen! Ute i friska luften. Så skönt. Solen sken och det var inte så kallt. Jag har ju en sak jag måste göra varje gång när jag är ute, kissa, helst minst 50 gånger. Så det började jag med.  Sen gick vi igen. Jag fick välja håll, jag tog höger. Det visade sig att det var ett bra håll. Ibland ska man ju ha tur. Satte mig och bajsade i den enda lövhögen som fanns på hela promenaden. Och vet ni? Vet ni vad jag hittade på vägen efter en liten bit? Jo, förstår ni, det var såhär, att jag hittade.. Tadaaaa.. En älgklöv! Gud så lycklig jag blev. Nosade och nosade, men Victoria ville inte att jag skulle bita i den så jag lät bli. Gud så gott den luktade. Kom att tänka på husse. Undra vad han hålls med nu på morgonen.

Sen gick vi vidare. Det var spännande, massa nya dofter och träd att kissa på och så hittade jag en rävstig. Victoria talade om att det brukade springa en räv över vägen på samma ställe, så nu hade det blivit en gång där i snön. Coolt. men inte följde vi de spåren. Nej, jag fick nöja mig med vägen. Vi gick till en milsten, där vände vi. Victoria talade om att vi inte hade gått en mil, men att vi skulle vända där iallafall.

Är det bara jag som är morgonpigg i den här byn? Inte en enda kotte ute, ingen hund, inga harar, inga människor. Det var bara vi två. När vi kom hem igen efter våran 50 minuters morgonpromenad hade Martin somnat om. Han ville inte följa med på promenaden för att jag hade väckt honom hela natten. Så vi drack lite vatten i köket, sen satte vi oss och gosade. Mysigt! Victoria klappade på mig jättemycket, strök mig på öronen och sa gulliga saker, jag blev nästan lite kär och ville pussas lite. Men nehe, inte heller det fick jag göra! Victoria gick upp och hämtade datorn, och jag fick inte följa med upp på övervåningen, jag var tvungen att ligga på hallgolvet. Kul! Jag försökte följa med Victoria upp en gång, men jag blev tillbakamotad. Då tyckte jag det var bäst att stanna nere. Men hon kom ju ner på en gång igen, jippie.

Vi satte oss i soffan och mös lite mer. Sen kom jag på att jag skulle skriva ett par rader till er, men det verkar ha blivit en hel novell nu. Hoppas husse orkar läsa.

Hoppas att ni har det bra där hemma! :)
Älskar er! <3
Även min kompanjon Zero, puss på dig gullet!

Och här kommer lite egobilder;



Victoria har lagt filtar i hela soffan för att jag ska kunna ligga där, snällt va?!




Och så en pose-bild.

Skepp&hoj, korvmoj!! :D


Kvällspromenad

Är hemma hos mamma och pappa.
Har hjälpt pappa att polera hans lastbil idag,
och satan att det var jobbigt!
Blir att fortsätta i morgon, så det blir klart nångång. :)

Nu ska jag och mamma på en liten kvällspromenad.

Tjingeling :)


RSS 2.0